Bara till mig!

Nu har jag äntligen blivit klar med två klänningar till mig själv. Alster från min första sömnadskurs någonsin. Det har varit fantastiskt kul att få sy till sig själv och jag har verkligen blivit taggad att fortsätta.

Först ut är en klänning från Stoff och Stil, lite omgjord för att passa min byst. Tyget känner nog de flesta igen, Violer från Znok. Jag är mycket nöjd med resultatet. Det är mycket färger men ett härligt tyg som man blir glad åt. Urringningen var dock lite väl vågad så jag har fått fixa till den lite. Förhoppningsvis kan jag ha den till jobbet nu....

Nästa alster är en klänning från en av Karinottilias Sew alonger; Coffe Date dress. Ett gratismönster som var ganska lätt att sy. Särskilt om man har Karinottilias fantastiska hjälp hela tiden. Stort tack! Tyget är en stuv jag köpte på Ohlsons tyger för länge sedan men har inte lyckats komma på vad jag ska göra med det. Jag ska göra en till klänning med detta mönster, fast utan frillet där fram. För även om jag tycker det blev bra så är det inte riktigt min stil.

 

Och så till slut måste jag bara demonstrera mina nya små etiketter! Visst blev de fina? Från 3exter kommer de.

Klänning till liten tös

Den som bara har killar kan nog förstå det där suget man känner när man ser alla fina små klänningsmönster i sömnadsmagasinet. Till oss kill-föräldrar gäller bara tröja och byxor och utbudet blir rätt begränsat. Men tur då att man har lite vänner med flickor som man kan sy till. Nedanstående klänning/tunika kommer från Ottobre 4/2012 och är en present till en liten 3-årig tjej.
Tyget kommer från Znok om jag inte minns fel och känns rätt passande så här närmare jul.

Ok, jag känner mig faktiskt omåttligt nöjd med denna och den innehöll en massa detaljer som jag aldrig provat förr, så jag är glad att det blev så bra.

På framstycket skulle man sy pintuck-veck. Det hade jag aldrig hört talas om, så efter en tur på nätet så fick jag information om vad det var och hur man gör dessa. För er som inte vet kan jag meddela att man helt enkelt viker tyget dubbelt aviga mot aviga, till ett veck,  och syr en raksöm på rätan nära kanten. Sedan upprepar man en liten bit från det första vecket. Repeat. Det finns tydligen andra sätta att göra det på men det kräver särskilda pressarfötter och så mycket kommer jag inte att använda den här tekniken.

Underkanten av klänningen drogs ihop med hjälp av ett Framolin-band (dvs genomskinlig tunn resår). Även detta var en ny teknik för mig och jag fick leta ett tag innan jag hittade vad det var och hur man skulle göra. Man nålar helt enkelt fast bandet jämt runt klänningen och styr fast det med en zick-zack sammtidigt som man drar ut resåren. Resultatet blir en snyggt jämn ihopdragning/rynkning. Denna teknik var mycket användbar och jag kommer nog att använda den en del när jag syr kläder till mig själv i framtiden.

Lite nytt och lite gammalt.

Det har blivit ett lite längre uppehåll i bloggandet nu. Det har kommit så mycket i vägen, tjänsteresor, sjukdom, jobb, besök och framförallt en massa syende. Jag har till exempel börjat en sykurs och nu sytt det första plagget till mig själv! Mer om det senare.

För några syfestivaler sedan kom jag över ett tyg med fototryck på som jag nu bestämde skulle bli en tröja med dragkedja till Bustrollet. Till hösten och vintern tänkte jag. Han ska ha den på dagis så inga luvor utan med krage. Har ni märkt förresten vad lite mönster det finns på tröjor utan luva? Jag har gått igenom alla mina gamla Ottobre och de allara flesta mönster har luva. En mer erfaren sömmerska kan säker enkelt ta bort luvan och slänga på en krage istället men där är inte jag än. Till slut blev det i alla fall en tröja, i storlek 98, från en mycket gammal Ottobre.

Jag blev riktigt nöjd med resultatet och på morgonen satte jag direkt på den på Bustrollet så han kunde ha den på förskolan. Bara för att upptäcka att den var ALLDELES för stor. Storlek 98 hade blivit 110 allra minst. Men min lilla sötnos tyckte i all fall om den och ville absolut ha den på till dagis, trots att den såg ut som en klänning. Nu är den undanhängd i väntan på större storlekar.

Sedan vill jag ha revansh på korten på mysbyxorna för några inlägg sedan. Dessa kort vinner inte heller några tävlingar men så länge det är vinter finns det inte en chans att jag kommer kunna fota i dagsljus så det är bara att tiga och lida. ;-)

Några tröjor har också hunnits med.

Och till sista några kalsonger. Mönstret kommer såklart från Ottobre, men jag är inte riktigt nöjd med det, tycker det blir för tjockt i grenen. Tar gärna emot tips på andra mönster.
Jag har läst på bloggar tidigare om folk som syr underkläder och jag har mest tyckt att det verkar jobbigt och pilligt och onödigt, men det var faktiskt riktigt kul. Det blir nog fler vad det lider, små överblivna tygsnuttar har man ju gott om.

Pyjamasparty!

Bustrollets dagis ska ha pyjamasparty imorgon. Som synörd måste man ju då självklart se till att han har en ny hemmasydd pyajamas på sig... Sagt och gjort, det blev en blå och röd pyjamas i Strömmings elefanttyg. Jag hade inte riktigt så det räckte och efter mycket måttande och prövande kom jag fram till att jag skulle klipa ut två delar av byxbenen in ett helblått tyg istället. Jag valde att göra ena benets framsida enfärgat och det andra benets baksida. Det blev en ganska läcker effekt. Nu får vi bara se vad han tycker om att ha den på sig på dagis imorgon.

Statusuppdatering

Jag känner att jag har försummat både sömnad och blogg ett tag. Visserligen så har jag sytt en del, även om det definitivt kunde ha blivit mer, men jag har inte lyckats så bra med att fota mina alster. När jag väl kommer ihåg eller har tid så har det hunnit bli mörkt, och min lilla kompaktkamera blir lite sur i innomhusljus. Idag gav jag upp och tog en massa bilder i mörkret med direkt blixt, kompaktkamera och utan annan ljuskälla än taklampan. Jag vet, det blir inte alls bra. Men kanske jag kan byta ut dem mot finare bilder längre fram, om vi någonsin tar oss tid att köpa en ny systemkamera.
I alla fall så har jag sytt en del, bla några byxor, velour, i ett tidigare favoritmönster från Ottobre

De lila byxorna är fodrade i tågtyget i blått och rött, sista snutten är nu slut av det.



De blå byxorna är faktiskt aqua, färgåtergivningen är nästan katastrofal, men var faktiskt ännu sämre med blixt. Fickorna är fodrade med flodhästtyget i blått. Också ett tyg som numera är slut. Både velour och mudd är inköpta på Stoff och Stil. Var i deras butik i Stockholm i somras, men jag är inte så förtjust, det fanns säkert många fina tyger, men jag såg dem inte. Tyckte det var svårt att hitta och svårt att se hur tygerna såg ut. Är nöjd med tygerna i alla fall, och kan nog tänka mig att beställa över nätet nästa gång. Modellen är som sagt en favorit och har förekommit några gånger tidigare här på bloggen. Denna gång med ännu smalare midja, eftersom allt ramlar av mitt lilla spink.

 

 Tröjan med uggletyget är avsiktligen mycket stor. Den är tänkt som en övertröja när det är lite kallare ute. Själva uggletyget är sweatshirttrikå, tyvärr räckte inte biten jag hade till ärmar också, så de fick bli i brun jersey. Och halsmudden skulle enligt beskrivningen vara en polo, men känns mer som en ovanligt bred mudd.

Tröjan nedan är sista biten av det bruna trikåtyget. En stor favorit hos mig. Mönster med raglanärmar. Alla kläder är för övrigt storlek 1004, eftersom Bustrollet fick en del sol i somras (ingen vet hur han lyckades) och rände iväg lite på längden.

En rolig sak som händer nu till hösten är i alla fall att jag ska gå en sömnadskurs. Jag är ju mer eller mindre självlärd, om man inte räknar syslöjden på högstadiet, så jag har länge känt att en kurs kanske skulle vara en bra ide. Denna termin blir det grundkurs, för att följas upp av en fortsättningskurs terminen efter. Om det blir av i alla fall, jag har inte fått någon bekräftelse än. Jag ser mycket fram emot det och hoppas på dramatiska förbättringar i sömnadsarbetet.

Lite mer sytt har det faktiskt blivit, men en del väntar på tryckknappar och en del väntar på dragkedjor, så de alstren presenteras längre fram.

Lite avbrott i väntan....

Många frågar mig hur det går med adoptionen, och som sagt så händer det inte så mycket. Det är väntan, väntan och väntan. Vi står på en massa väntelistor för att få skicka in våra handlingar till något land men det verkar vara långt kvar till vår tur. Och sedan ska man ju vänta i själva landet också, och där kan det ju i sin tur ta ganska lång tid. Vissa länder upp till 3 års väntetid....
Men ibland händer det något i alla fall. Vi verkar stå ganska högt upp på listan till Sydkorea. Och i förra veckan ringde en av handläggarna för att meddela att de skulle vilja ta med ett läkarintyg för mig till landet för att där diskutera om vi kan skicka in våra handlingar. Så nu måste vi alltså översätta läkarintyget, skicka in det och sedan vänta på besked från landet om vi verkar vara tillräckligt bra. Vi sätter inga stora förhoppningar på detta, utan förbereder oss på negativt besked. Det finns andra länder. Det är i alla fall trevligt att höra att vi finns med i bilden och att organisationen arbetar för oss. Ibland känns det lite som att ens utredning ligger i en källare och samlar damm, så är det alltså inte.
Bustrollet har börjat fråga efter syskon nu. Hans kompisar börjar få och han vill så klart också ha då. Han är så otroligt barnkär mitt lilla troll och vi får ständigt hindra honom att gosa och pussa på helt främmande bebisar på stan. Det är inte lätt att förklara för en 2,5-åring att mamma inte kan få fler barn och vi ska adoptera. Vi har köpte en bok som heter Vems bebis? och som tar upp ämnet men den stämmer inte helt bra med vår situation. Jag har därför börjat fundera på att skriva en egen bok och be en kompis illustrera. Tror att man kan trycka upp enstaka böcker privat. Får kolla runt lite.
I övrigt kan jag meddela att sömnad har det inte blivit mycket av på senaste tiden. Vi har alla varit ordentligt sjuka och jag har inte orkat någonting annat än ligga i sängen. Att skriva detta inlägg är det första kreativa jag gör på säkert fyra veckor.

Lite av sommarens alster

Det har kanske inte varit den bästa sommaren i år så tiden vid symaskinen kunde nog ha blivit lång. Jag har dock spenderat ganska lite tid i vårt fina hus och istället rest runt en del. Den tid vi har varit hemma har gått åt till att rensa ogräs, pyssla lite med trädgården, rensa ogräs, rensa ogräs och så kanske jag glömde nämna att vi rensade en del ogräs. Så det blev inte så mycket sytt till slut denna sommar. En del har jag dock hunnit med i alla fall.

Innan sommaren började pottträningen så jag sydde upp några extra byxor. Jag lyckades inte fånga dem på kort tyvärr utan ska fota dem allt eftersom. En av byxorna ser ni i alla fall nedan, efter ett antal tvättar. Modellen är samma som här men jag gjorde fickorna lite större, vill ju att tyget inne i dem ska synnas. Jag kommer inte ihåg var jag köpte velouren men tror att den kommer från Jofotex. Däremot kommer det rosa-lila randiga tyget i fickorna från min mammas gömmor av gamla tyger från 80-talet. Det blir riktigt snyggt med kombinationen rosa/lila och Bustrollet är mycket söt i sina byxor. Velour kanske inte är bästa tyget för sommaren (inte ens den här sommaren) så jag ser nog mer användning för dessa till hösten.

Den två senaste veckorna har jag haft lite tid att sy igen och resultatet har blivit fyra nya tröjor. Två av dem hann inte fastna på bild innan de blev använda och hamnade i tvätten. Men två lyckades jag i alla fall fota. Den första i tyget Staden, inköpt på Syfestivalen från Strömming. Ett mycket fint tyg i härlig bambuinterlock. Tyvärr blev halsrigningen aningens stor men jag hoppas att det rättar till sig efter tvätt. Annars kanske jag får ta upp och sprätta. Mönster till alla tröjorna är samma som här fast i storlek 104, eftersom jag hoppas att de ska räcka tills nästa vår också.

Tröja nummer två är i klövertyget från Mjuka tyger. Det har kommit i en uppsjö av färgkombinationer men jag är mest förtjust i denna, en av de första tror jag. Jag gillar verkligen det blå och röda tillsammans.

Nu har jobbet börjat igen och med det kommer lite normala rutiner tillbaka i vardagen. Kanske blir det då chans att sy lite mer framöver. Jag har också planer på att få till en syträff och kanske lite annat smått och gott. Ser fram emot att få sätta tänderna i nya projekt och hoppas kanske kunna hoppa på lite nya utmaningar från andra bloggare. Sä känner ni till något som är på gång så hojta till.

Apropå utmaningar så har maken och jag en utmaning på gång nu. Vi får inte köpa hem godis eller chips (inkluderar även kakor och bakverk) fram till den 15 December. Straffet om vi misslyckas någon dag är att vi måste äte fiskbullar dagen efter. Belöningen om vi lyckas är dock lite trevligare; jag för köpa en ny bakmaskin (dreglar just nu över en Kitchen aid) och maken ett ljudsystem för hemmet. Med det i potten, och under hotet om fiskbullar, så känner jag mig alldeles lagom motiverad.

Present till liten S

Denna sydde jag faktiskt för ett tag sedan men har liksom väntat på att S ska titta ut så att jag fick ge bort dem innan jag lade ut den på bloggen. Tyget tiggde jag till mig en liten snutt av så det räckte bara till framsida och ärmar, baksidan fick bli grön jersey. Mönstret är samma som här men i storlek 56 istället. Och lille S var inte så liten, så storlek 56 verkar passa även om han inte är mer än 2,5 veckor. Jag hoppas både S och föräldrar blev nöjda.

Svåra beslut

Nja, det blir inte så mycket sytt just nu. Antingen så gräver vi grus och lera för att kunna lägga sten på uppfarten eller så jobbar någon, städar på dagis, har föräldratjänst eller så däckar vi helt enkelt framför TV:n.
En annan sak som tar lite tid är det här med adoptionen. Idag var jag i kontakt med den andra adoptionsorganisationen. En trevlig dam föreslog att vi skulle ställa oss i kö till Colombia, kötiden i Sverige är ca 3 år men kötiden i landet bara 1/2 till 1 år. Vi har ju redan stått i kö i ett år så det skulle ju inte vara jättelångt. Jag hade dock hört talas om SN-Barn från Kina så jag fick prata med en handläggare även om det.
SN står för Special Needs, dvs barn med särskilda behov. Vissa hävdar att alla adopterade barn har särskilda behov men här talar vi alltså om lite extra särskilda. Listan på exempel på behov är lång. Det kan vara allt från gomspalt till dövhet till psykiska sjukdomar. Man får ange vilka behov man kan tänka sig och sedan får man erbjudande om ett barn. Då har man möjlighet att avgöra de handikapp eller sjukdomar barnen har är acceptabla för en.
På något sätt känns det väldigt märkligt. Som biologisk förälder kan du ju aldrig välja vilka "fel" ditt barn kommer att ha. Men med adopterade kan man alltså rata fel som man tycker är oacceptabla. Talande för detta är att det är i princip ingen kötid för SN-barn medan det är nästan 6 års kötid för "friska" barn från Kina. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
En skillnad mellan ett biologiskt och ett adopterat barn är ju just den där biologiska biten. Man har inte blodsbanden som man skulle ha haft med ett biologiskt barn och om barnet då har handikapp så kanske anknytningen blir svårare. Vad vet jag. Men såhär ser i alla fall världen ut och det är bara att gilla läget och gå vidare.
Nu står vi i alla fall inför valet om vi ska göra i ordning våra handlingar, bestämma oss vilka handikapp vi kan tänka oss och skicka in handlingarna till Kina, då vi antagligen kan få en lillebror (75% av de adopterade barnen från Kina är pojkar, oväntat nog) innan året är slut. Eller ska vi sälla oss till Colombia-kön och vänta i ca 2 år till? Eller ska vi hoppas att någon av Sveriges 290 kommuner hör av sig med ett svenskt barn?
Det är beslut som är så abstrakta och märkliga men som kommer att förändra hela våra liv. Det blir i alla fall inget beslut ikväll.

I jakten på ett land

I förra veckan skickade vi in handlingarna till de två adoptionsorganisationer vi står i kö till. Den ena hörde av sig denna vecka. Först lät det positivt en massa länder finns det, men det verkar som att alla har något negativt. De gör om regler, förnyar eller förnyar inte avtal, vårt medigivande är för lågt, vi är inte kristna, vi har redan ett barn, en sjukdom i familjen osv, osv. Allt små saker som gör att antalet länder man kan välja minskar och minskar. Till slut var vi nere på tre där vi faktiskt kanske skulle kunna passa in; Sri Lanka, Indien och Colombia. Alla Österopeiska länder går bort, där måste man ha ett medgivande för barn upp till 3 år, och eftersom Bustrollet bara är två och nästa barn måste vara 1 år yngre så går inte det.
Problemen är dock att Sri Lanka har tillfälligt stop på nya familjer eftersom de har förnyat sina avtal. Colombia har tillfälligt stop eftersom de inte har fönyat sina avtal. Indien har tillfälligt stop eftersom de har ändrat sina rutiner och adoptionsorganisationen tyckte att det fungerade så dåligt där nere just nu att de inte vill skicka dit handlingar för nya familjer.
Suck! Så nu hoppas vi på att den andra organisationen ska ha lite bättre tur med sig. Vi får väl se...
Vad som ändå är bra för oss är att vi inte har några som helst preferenser på vilket land vi vill adoptera från, det gör ju att i alla fall inte vi själva begränsar antalet länder vi kan välja.
Vad vi dock gjorde igår var att vi skickade ut ett mail till alla kommuner i hela Sverige (290 stycken ifall ni inte visste det) för att säga att vi har godkännande som adoptivföräldrar och är intresserade av inhemsk adoption. Med en stor portion tur så kanske vi får napp på det viset istället.

I övrigt så händer det inte så mycket på syfronten just nu. Magsjuka, VAB, trädgård, barnvaktande och jobb ställde till det så att jag inte har haft mycket tid över för något. Trist, för jag har många projekt som jag vill sätta igång med. Största projektet är dock att anlägga stenläggning på vår tomt, och detta lär ju ta det mesta av min tid framöver. Lite hoppas jag dock kunna sy, såg en del shortsmönster i nya Ottobre som jag är mycket sugen på att prova.

Oceantröja till sommaren

Av erfarenhet så vet jag att det snart kommer att bli varmare, även om vädret just nu gör sitta bästa för att bevisa motsatsen. Förra helgen fick vi 10 cm snö! I april!! Ja, enligt väderleksrapporten ska det i alla fall vända. Jag tror det när jag ser det...
I alla fall så tänkte jag att det kanske kommer en sommar till slut trots allt och då måste ju bustrollet ha lite sommarkläder. Först ut kommer en tröja i oceantyget av Johanna Ahlard. Znok reade  ut och jag tog nog i lite mycket så nu har jag massor av det. Behagliga bekymmer.
Tröjan har kuvertringning. Och jag tar gärna emot tips om hur man får kantbandet snyggt på kuvertringningar. det blir liksom alltid lite för mycket eller för lite för mig. Så där så att det bullar sig antingen utåt eller inåt.

Tyg: Oceantyg i jersey, och tunn ljusblå interlock, båda från Znok.
Mönster: Trekvartsärmad tröja Ottobre 3/2011
Film: Morden i Midsomer

Om ni är nyfikna på adoptionsprocessen så skickar vi in pappren till adoptionsorganisationerna denna vecka. Sedan väntar vi på svar från dem om vilka länder vi kan ansöka till eller ställa oss i kö till. Vi håller också på att kolla upp alternativet med svensk adoption.

Tre avslutade projekt

Man skulle ju lätt kunna tro att jag hade glömt utmaningen jag var med i. Ingenting verkar ha kommit upp förutom jackan med retroringar. Men dels gick ju overlocken sönder och dels tappade jag bort kameran... Ingen tur med kameror just nu. Systemkameran verkar inte gå att laga så vi måste investera i en ny. Tills dess så får jag klara mig med vår lilla kompaktkamera som i ärlighetens namn är ganska usel. Men sy har jag alltså lyckats med ändå.

Först ut är ett par jeansshorts att användas till sommaren. Mönstret kommer från Ottobre 3/2011 tror jag. Den uppmärksamme kanske ser att det inte är samma tyg i midjelinning och vänstra fickan som resten av shortsen. Dessa är återbrukade från ett par av mina gamla jeans som hade slitits sönder i grenen. Jag gillar shortsen mycket, de kommer bli mycket coola. Är bara orolig att midjan kanske är lite för bred och att de är aningens långa. Hoppas Bustrollet växer lite mer tills sommaren....

Apropå shorts så har jag spanat in ett par i senaste numret av Ottobre. de verkar inte helt enkla dock så de kommer att bli en rejäl utmaning. Men sådant brukar jag ju gilla. Resultatet får ni se här vad det lider.
Mönster: Ottobre 3/2011, storlek 98
Tyg: Snutt av jeanstyg från tidigare projekt samt ett par gamla jeans.
Film: Morden i Midsomer (jag har till sluta upptäckt SVT play och alla andra play-kanaler så just nu kollar jag igenom utbudet där istället för att titta på gamla filmer)

Avslutade projekt nummer tre är ett något dåligt samvete. Denna tröja påbörjades i god tid till mitt fadderbarns namngivningscermoni, förra sommaren. Det blev dock aldrig avslutat, av en massa anledningar. I och med utmaningen tog jag mig dock i kragen. Dock fick jag synda lite och köpa ett blixtlås. Det enda jag hade i någorlunda rätt längd var svart, och det hade inte blivit bra. Jag vet att bara sytråd var tillåtet i utmaningen men i ärlighetens namn är ju blixtlås nästan omöjligt att klara sig utan att köpa. Tröjan/jackan är i storlek 80 och lilla A har nu blivit över 1 år så jag hoppas att den fortfarande passar. Storlekarna i Ottobre brukar ju vara rätt stora...

Mönster: Ottobre 4/2011, storlek 80
Tyg: Stuv av fordonsveolouren från Mjuka Tyger. Randig muddväv från Ohlsons tyger.
Film: Emma (serie som går på SVT just nu)

Sist men inte minst ett par byxor jag har spanat på ett tag och som jag sett andra bloggare använda. Jag var lite skeptisk första gången jag såg det, men nu gillar jag verkligen mönstret. Detta var den minsta storleken och fickpåsarna var därför också minskade i storlek. Syr jag om dem ska jag öka storleken på dessa något så att tyget bakom synns lite bättre.
I alla fall blev dessa använda innan jag hann ta kort på dem och på bilden nedan så är de kompletta med blåbärs och chokladfläckar.

Mönster: Ottobre 4/2011 (något av ett favoritnummer tror jag)
Tyg: Limegrön velour från Mjuka tyger. Skogstyg från JNY design (sista lilla biten), Mudd från Karinotillia.
Film: Princess Mononoke (har sett den förr, annars rekomenderas inte japanska filmer eftersom det är ganska svårt att sy och hänga med i handlingen, om man inte kan japanska så klart)

Vi är godkända!

Vi är godkända! Och i och med det så lägger jag till ytterligare ett innehåll till den här bloggen. Adoption.
I samma veva som Bustrollet föddes så fick jag veta att jag inte kunde få fler barn. Det var för stora risker att varken jag eller barnet skulle överleva. För mig var det så klart en viss sorg men jag har hela livet velat adoptera så det blev helt enkelt den naturliga följden av beskedet. När Bustrollet var 3 månader ställde vi oss i adoptionskö. Målet var att vi skulle få ett syskon när Bustrollet blev ca 4 år gammal. När han var 1 år började sedan utredningen. Till skillnad från många andra som adopterar så kände vi ingen stress över att det gick så långsamt i början. Det var ju bara bra att Bustrollet blev lite äldre.
Utredningen tog nästan ett år för oss, vilket jag tror är ganska lång tid, jag har hört om andra som var klara på en vecka. Den bestod av 4 samtal och ett hembesök. Vi hade en väldigt trevlig och snäll handläggare och både jag och min man tyckte att samtalen var väldigt trevliga. Jag har hört andra beskriva hur de fick försvara hela sitt liv och hur varenda gömsle granskades. Så var det alltså inte för oss, det kan ju förstås bero på att vi båda är öppna som personer och inte har något emot att prata om oss själva, och antagligen också för att vi hade hört alla hemska historier och målat upp en inre bild om hur det skulle bli, som ju verkligheten verkligen inte levde upp till. Hembesöket var också väldigt enkelt. Handläggaren kom över och tittade på huset och alla rum, pratade med vårt nätverk, dvs våra föräldrar med respektiven. När allt var klart så skulle vi då till slut samla in läkarintyg och tre rekomendationsbrev från vårt nätverk. Vi valde två nära vän-par och min mor att skriva rekomendationsbreven. Jag har full förståelse för att det var svårt för dem, vår adoption kunde ju bära och brista med dessa brev.
Till slut var allt insamlat och vi kunde skicka in handlingarna till handläggaren. Vi blev informerade om att de skulle upp i Barn och Ungdomsnämnden i kommunen för granskning och beslut och till slut, igår, fick vi alltså beskedet på posten, vi är godkända. Två år efter att vi startade processen.

När jag öppnade brevet fick jag faktiskt samma känsla i kroppen som när jag tittade på stickan med plusset förstod att jag var gravid med Bustrollet. Nu är vi gravida igen, men denna graviditet kommer att bli bra mycket längre.

Så vad följer nu, förutom en lång väntan?
Nu tar vi kontakt med adoptionsorganisationerna, skickar in våra handlingar och får med deras hjälp bestämma land. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan vi får skicka in handlingarna till landet vi väljer, det beror på långden på kön. Godkännandet från kommunen är giltigt i 2 år, vi räknar med att behöva uppdatera det minst en gång till innan vi får vårt barn.

Ofrivillig paus

Igår gav min trogna overlock upp. Jag gissar att det är knivarna som börjar bli slöa igen men jag tror att också andra faktorer spökar. Den har nog aldrig fått en service, i alla fall inte sedan jag köpte den begagnad för två år sedan. Så imorgon blir det en tur till Symaskincenter i Uppsala för service och byte av knivar. Tyvärr lär det ta en vecka innan jag får hämta ut den igen. Istället tänker jag ladda upp med massor av nya mönster och utklippta delar så att det bara är att sätta igång att sy när det väl är dags.

Tills vidare bjuder jag därför på gamla bravader. För ett tag sedan visade jag ju upp mysoverallen jag sydde till Bustrollet. Den är jag mycket nöjd med men jag är nästan nöjdare med föregångaren...

Dena mysoverall i storlek 86 är sydd i ett gammalt riktigt tjockt velourtyg som jag hittade i min mors gömmor. Dock är inte velouren stretchig vilket inte gör något för min lilla sparv till son men den går inte över magen på barn som är de minsta lilla större. Men jag tycker att den blev grymt cool. Speciellt gillar jag detaljerna med de neongula kantbanden på fickorna.



Another package down under

For once I'm writing in English.
A very good friend of mine lives in Australia. She recently (or not so recently any longer) had a little baby boy and of course I was very happy for her and sewed a little set of body and pants. You can see them here. Sadly they never reached their designation and are probably filling the shelf at some post office depot somewhere in the world. Or preferably, they are with someone who needs them.

Anyway, I deceided to try again. So this time I've made a little pantsuit with very, short pants. The fabric is a bit of a risk. It has tools so of course that's very male, but then it's purple and I don't know what the macho-culture in Australia thinks about that. No, just kidding. I'm positive it wont be a problem. My biggest concern was actually if it was too warm or cold for the season. But I reasoned that the Aussie sun is very strong and the kid will need long sleeves to protect him anyway.

So tomorrow this little package will travel around the world. I hope you like it Oskar, and that you haven't already outgrown it. And I really hope I will get to see you soon.

Fabric: Znok design, bought at the Sewing festival

Pattern: Ottobre 1/2011

Film/series: 21 Jump Street

Tröja i retroringar - eller historien om ufot som blev avslutat

För nästan ett år sedan så köpte jag och Lillfiabus in en massa stuvar från Mjuka tyger. Bland dessa låg en snutt med blåa retroringar i velour. Min man blev väldigt förtjust i detta och även jag kan ju erkänna att jag gillade dem. Jag bestämde mig ganska snart att det skulle bli en tröja/jacka till Bustrollet, men det tog rätt lång tid innan jag hittade ett bra mönster. Till slut så hittadet jag i alla fall ett mönster, klippte ut delarna.... och så blev allt liggande. Tills en dag då jag sydde ihop projektet. I alla fall så långt att jag kom till dragkedjan. Som ju så klart var gör kort. Jag köpte en ny dragkedja, som också var för kort... Och tills slut hittade jag en, som var för lång. Men i med den där nya utmaningen jag skulle vara med i så tog jag mig i kragen och avslutade projektet, med den för långa dragkedjan. Det ledde dock till en hel del sprättande och svärande.

Jag är riktigt nöjd med resultatet och jackan användes flitigt i påskhelgen. Det där med dragkedja är dock fortfarande ett kapitel som jag inte riktigt behärskar. Så jag får väl helt enkelt fortsätta öva.

Jackan är i storlek 86 tror jag men lite förlängd. Den passar bustrollet bra nu när han har storlek 92/98.

För övrigt så har vår fina systemkamera gått sönder så jag har grävt fram en gammal kompaktkamera ut gömmorna. Bildkvalitet är därav inte den bästa. Jag ber om ursäkt, kameran ska in på lagning så snart som möjligt. Och bildbehandlingsprogram ska fortfarande införskaffas. Efterlyser fortfarande ett bra gratisprogram...

Tyg: Retroringar i blått från Mjuka tyger. Muddväv inropad från Tradera. Dragkedja från Stoff och stil.

Mönster: Ottobre som vanligt 4/2011 tror jag att det var.

Film: En salig blandning eftersom detta är ett väldig gammalt Ufo. Avslutades dock med Morden i Midsomer på SVTplay.

Använd det du har - ny utmaning

Jag hoppar på en ny utmaning i att använda det man har. Det är Bea som har startat utmaningen denna gång och då mina tyghögar fortfarande inte har minskat så är jag gärna med. Jag har så många projekt och så lite tid.
Stora utmaningen denna gång blir att man ska produera ett alster i veckan. Det kan nog gå precis hur bra eller dåligt som helst.

Gamla synder

Häromdagen fick jag anledning att gå igenom alla våra lådor med urväxta barnkläder. En vän fick precis en liten bebis som liksom Bustrollet behövde lite mindre kläder än de vanliga 50-56. Så fram med lådan med 40-kläder. Nja, så lätt var det kanske inte. Efter att ha vänt upp och ner på varenda ouppackad flyttlåda i hela huset, och garaget så insåg vi att de förmodligen var hos min mor. Hon bor dock 10 mil härifrån, men efter lite telefonsamtal och hjälp av både mor och svärmor lyckades vi i alla fall till slut få hit kläderna, samma dag dessutom. Grymt sammarbete!

Det var ganska så nostalgiskt att titta på de där pyttekläderna och försöka komma ihåg hur liten han egentligen var de där första månaderna.

I alla fall så gav all det där rotandet mig tillfälle att hitta tillbaka till några tidigare syprojekt och jag kunde inte låta bli att lägga upp denna. Det är en overall i storlek 80 som W hade första hösten. Den har knäppning i grenen för enkla blöjbyten och är fodrad med en tunn jersey. Men det roligaste med den är ändå tyget. Jag hittade det på mammas vind, det fanns säkert 5 meter. En väldigt blå bredspårig manchester från mitten av 80-talet. Färgen är härlig men kanske mindre gångbar nu på 2010-talet. Lägg märke till detaljen på fickorna. Här var det frågan om ganska avancerat arbete för att vara mig.

Jag ber om ursäkt för kvaliten på fotona. De togs under stor stress och givetvis strulade kameran. Nu är dock denna overall nedpackad i sin låda igen och jag tänker nog inte ta fram den bara för att få lite snyggare bilder.

Mera tåg... och en bekännelse

"When it rains it pours" Gammalt användbart uttryck. Inte bara har jag nu gjort två inlägg på två dagar, det är dessutom det tredje tåg-plagget på raken.

Denna gång är det en sommarpyjamas till Bustrollet som avhandlas. Det börjar ju bli varmare ute och jag anar att det kommer att bli ganska varma nätter i sommar. Vi har precis flyttat till vårt hus och detta blir första sommaren men tidigare somrar har kortärmade pyjamasar varit ett måste.

Tyget kanske några känner igen. Det är samma som här. Bustrollet är ju så förtjust i den pyjamasen att när jag hittade ytterligare en stuv på Ohlsons så kunde jag inte låta bli att köpa lite. Jag tänkte lite fel när jag beräknade hur mycket som skulle gå åt så det finns så det räcker till annat också.

Och så var det det där med bekännelse... Alla har sina små egenheter, själv har jag svårt att göra bara en sak i taget. Jag brukar diska och läsa samtidigt till exempel. Och när jag syr så brukar jag sätta på en film på min dator samtidigt som jag syr. På senaste tiden har jag tittat på serier, och de flesta plagg här nedanför har kommit till när jag har tittat på 21 Jump Street. (Fråga inte...) Så från och med nu så kommer jag att förrutom mönster och tyg, även lägga till vilken film/Tv-serie som plagget har kommit till till. Vem vet, kanske jag börjar skriva filmrecensioner snart också. ;-)

Mönster: Meedums bok Börnetöj 0-3, Tröja Form 1 och byxa form 1, båda storlek 92 (vilket snarare känns som en stor 98)
Tyg: Stuv från Ohlsons tyger.
Film: SkyCaptain and the World of Tomorrow

Massor av tåg

Som jag kanske har nämnt tidigare så är Bustrollet ganska besatt utav tåg. Därför har jag länge spanat in dessa tågtyg. De ger sådan härliga 70-talsvibbar, särskilt det bruna. I alla fall har det alridg blivit av att köpa hem dem av olika anledningar. Men nu har plötsligt Ohlsons tyger börjat sälja dem, och eftersom det ligger ett stenkast från jobbet blir det ofta så att man tar en tur förbi på lunchrasten. Och till sist kunde jag alltså inte motstå. Den kan ha haft något med saken att göra att Bustrollet just den dagen hade vägrat ta av sig sin tågpyjamas och jag fick lova honom att han skulle få en tröja med tåg istället.
Nu har det i alla fall blivit två tröjor, och jag har så pass mycket kvar av båda att det nog kan bli två tröjor till. Det är fortfarande ganska kallt ute så just nu får sonen vänta lite innan han får ta på sig dessa till dagis, än så länge är det långärmat som gäller.
Tyg: Jersey från Ohlsons tyger, även om orginalet kommer från Jofotex.
Mönster: Ottobres sommarnummer 2011, strlk 98. Vilket bra mönster! Det är lite mer slimfit än vanliga Ottobremönster och var både lätt att sy och blev väldigt bra. Ett framtida favoritmpönster tror jag.

Uggletröja och maskinproblem

Som alla andra har vi sjukstuga här hemma just nu. Bustrollet verkar ha en rejäl förkylning. Detta kombinerat med jobbresor för mig, nattjourer och kurser för maken och massor att göra på jobbet bådar inte för några större mirakel på sömnadssidan.

Men en tröja har det i alla fall blivit. Till en liten kille som precis har lärt sig gå. Tyvärr verkar det som att det dröjer ett tag innan vi får se honom, med alla sjukdommar som snurrar runt,  så tröjan ligger här och väntar.

Tyg: Uggletyg från Mjuka Tyger, tror att det är designat av Johanna Ahlard. Den sista snutten av uggletyg som jag fick från min svärmor i julklap förra året. Inte mycket har ändrats i hyllorna men inget nytt har tillkommit i alla fall. (fick dock just veta att Stoff och Stil har öppnat i Stockholm så vi får se hur länge det håller...)

Mönster: Tröja Form 1, från Meedoms bok.

Annars har jag lite problem med min Overlock. Den skär inte sönder tyget utan det drar bara ihop sig och hamnar under sömmarna i en tjock klump. Efter mycket om och men har jag nu beslutat mig för att inte sy på den förrän det är fixat. Jag tror att jag har lokliserat problemet. Överkniven verkar sitta lite för högt. Problemet är att skruven som håller den sitter som berget och min starke make har jag inte sett sedan i måndags då våra scheman gör att vi går förbi varandra. Men kanske till helgen kan det bli fixat.

Mysdräkt i velour

Det har inte blivit så mycket tid att sy de senaste veckorna. Jag har rest mycket i jobbet, varit iväg på helgerna och haft en hel massa besök. Men lite sytid har jag i alla fall lyckats få till. Och till slut fick jag klart Bustrollets mysoverall. Jag köpte tyget från Bibbis textil för ett bra tag sedan. Det är en ganska tunn, mycket stretchig velour men den passar bra till mitt lilla Bustroll som lätt blir för varm. Det är samma modell som här men denna modell är sydd utan att utöka sömsmåner.

Jag är riktigt nöjd med resultatet. Den här gången tänkte jag verkligen på att midjelinningen skulle komma i linje, ni kan se på bilden nedan hur fint det blev. Jag var mycket nöjd tills jag hängde upp overallen på galgen och insåg att jag hade glömt att passa in kragen vid blixtlåset. Det skilde ca en cm mellaln höger och vänster. Då det var bara att sprätta upp och göra om. Men till sluta blev det alltså klart.

Tyg: Grå stretchvelour från Bibbis textil.

Mönster: Jumpin´ In Overall i velour från Ottobre 6/2010, storlek 98.