Lite avbrott i väntan....

Många frågar mig hur det går med adoptionen, och som sagt så händer det inte så mycket. Det är väntan, väntan och väntan. Vi står på en massa väntelistor för att få skicka in våra handlingar till något land men det verkar vara långt kvar till vår tur. Och sedan ska man ju vänta i själva landet också, och där kan det ju i sin tur ta ganska lång tid. Vissa länder upp till 3 års väntetid....
Men ibland händer det något i alla fall. Vi verkar stå ganska högt upp på listan till Sydkorea. Och i förra veckan ringde en av handläggarna för att meddela att de skulle vilja ta med ett läkarintyg för mig till landet för att där diskutera om vi kan skicka in våra handlingar. Så nu måste vi alltså översätta läkarintyget, skicka in det och sedan vänta på besked från landet om vi verkar vara tillräckligt bra. Vi sätter inga stora förhoppningar på detta, utan förbereder oss på negativt besked. Det finns andra länder. Det är i alla fall trevligt att höra att vi finns med i bilden och att organisationen arbetar för oss. Ibland känns det lite som att ens utredning ligger i en källare och samlar damm, så är det alltså inte.
Bustrollet har börjat fråga efter syskon nu. Hans kompisar börjar få och han vill så klart också ha då. Han är så otroligt barnkär mitt lilla troll och vi får ständigt hindra honom att gosa och pussa på helt främmande bebisar på stan. Det är inte lätt att förklara för en 2,5-åring att mamma inte kan få fler barn och vi ska adoptera. Vi har köpte en bok som heter Vems bebis? och som tar upp ämnet men den stämmer inte helt bra med vår situation. Jag har därför börjat fundera på att skriva en egen bok och be en kompis illustrera. Tror att man kan trycka upp enstaka böcker privat. Får kolla runt lite.
I övrigt kan jag meddela att sömnad har det inte blivit mycket av på senaste tiden. Vi har alla varit ordentligt sjuka och jag har inte orkat någonting annat än ligga i sängen. Att skriva detta inlägg är det första kreativa jag gör på säkert fyra veckor.