Statusuppdatering

Jag känner att jag har försummat både sömnad och blogg ett tag. Visserligen så har jag sytt en del, även om det definitivt kunde ha blivit mer, men jag har inte lyckats så bra med att fota mina alster. När jag väl kommer ihåg eller har tid så har det hunnit bli mörkt, och min lilla kompaktkamera blir lite sur i innomhusljus. Idag gav jag upp och tog en massa bilder i mörkret med direkt blixt, kompaktkamera och utan annan ljuskälla än taklampan. Jag vet, det blir inte alls bra. Men kanske jag kan byta ut dem mot finare bilder längre fram, om vi någonsin tar oss tid att köpa en ny systemkamera.
I alla fall så har jag sytt en del, bla några byxor, velour, i ett tidigare favoritmönster från Ottobre

De lila byxorna är fodrade i tågtyget i blått och rött, sista snutten är nu slut av det.



De blå byxorna är faktiskt aqua, färgåtergivningen är nästan katastrofal, men var faktiskt ännu sämre med blixt. Fickorna är fodrade med flodhästtyget i blått. Också ett tyg som numera är slut. Både velour och mudd är inköpta på Stoff och Stil. Var i deras butik i Stockholm i somras, men jag är inte så förtjust, det fanns säkert många fina tyger, men jag såg dem inte. Tyckte det var svårt att hitta och svårt att se hur tygerna såg ut. Är nöjd med tygerna i alla fall, och kan nog tänka mig att beställa över nätet nästa gång. Modellen är som sagt en favorit och har förekommit några gånger tidigare här på bloggen. Denna gång med ännu smalare midja, eftersom allt ramlar av mitt lilla spink.

 

 Tröjan med uggletyget är avsiktligen mycket stor. Den är tänkt som en övertröja när det är lite kallare ute. Själva uggletyget är sweatshirttrikå, tyvärr räckte inte biten jag hade till ärmar också, så de fick bli i brun jersey. Och halsmudden skulle enligt beskrivningen vara en polo, men känns mer som en ovanligt bred mudd.

Tröjan nedan är sista biten av det bruna trikåtyget. En stor favorit hos mig. Mönster med raglanärmar. Alla kläder är för övrigt storlek 1004, eftersom Bustrollet fick en del sol i somras (ingen vet hur han lyckades) och rände iväg lite på längden.

En rolig sak som händer nu till hösten är i alla fall att jag ska gå en sömnadskurs. Jag är ju mer eller mindre självlärd, om man inte räknar syslöjden på högstadiet, så jag har länge känt att en kurs kanske skulle vara en bra ide. Denna termin blir det grundkurs, för att följas upp av en fortsättningskurs terminen efter. Om det blir av i alla fall, jag har inte fått någon bekräftelse än. Jag ser mycket fram emot det och hoppas på dramatiska förbättringar i sömnadsarbetet.

Lite mer sytt har det faktiskt blivit, men en del väntar på tryckknappar och en del väntar på dragkedjor, så de alstren presenteras längre fram.

Lite avbrott i väntan....

Många frågar mig hur det går med adoptionen, och som sagt så händer det inte så mycket. Det är väntan, väntan och väntan. Vi står på en massa väntelistor för att få skicka in våra handlingar till något land men det verkar vara långt kvar till vår tur. Och sedan ska man ju vänta i själva landet också, och där kan det ju i sin tur ta ganska lång tid. Vissa länder upp till 3 års väntetid....
Men ibland händer det något i alla fall. Vi verkar stå ganska högt upp på listan till Sydkorea. Och i förra veckan ringde en av handläggarna för att meddela att de skulle vilja ta med ett läkarintyg för mig till landet för att där diskutera om vi kan skicka in våra handlingar. Så nu måste vi alltså översätta läkarintyget, skicka in det och sedan vänta på besked från landet om vi verkar vara tillräckligt bra. Vi sätter inga stora förhoppningar på detta, utan förbereder oss på negativt besked. Det finns andra länder. Det är i alla fall trevligt att höra att vi finns med i bilden och att organisationen arbetar för oss. Ibland känns det lite som att ens utredning ligger i en källare och samlar damm, så är det alltså inte.
Bustrollet har börjat fråga efter syskon nu. Hans kompisar börjar få och han vill så klart också ha då. Han är så otroligt barnkär mitt lilla troll och vi får ständigt hindra honom att gosa och pussa på helt främmande bebisar på stan. Det är inte lätt att förklara för en 2,5-åring att mamma inte kan få fler barn och vi ska adoptera. Vi har köpte en bok som heter Vems bebis? och som tar upp ämnet men den stämmer inte helt bra med vår situation. Jag har därför börjat fundera på att skriva en egen bok och be en kompis illustrera. Tror att man kan trycka upp enstaka böcker privat. Får kolla runt lite.
I övrigt kan jag meddela att sömnad har det inte blivit mycket av på senaste tiden. Vi har alla varit ordentligt sjuka och jag har inte orkat någonting annat än ligga i sängen. Att skriva detta inlägg är det första kreativa jag gör på säkert fyra veckor.