Bara till mig!

Nu har jag äntligen blivit klar med två klänningar till mig själv. Alster från min första sömnadskurs någonsin. Det har varit fantastiskt kul att få sy till sig själv och jag har verkligen blivit taggad att fortsätta.

Först ut är en klänning från Stoff och Stil, lite omgjord för att passa min byst. Tyget känner nog de flesta igen, Violer från Znok. Jag är mycket nöjd med resultatet. Det är mycket färger men ett härligt tyg som man blir glad åt. Urringningen var dock lite väl vågad så jag har fått fixa till den lite. Förhoppningsvis kan jag ha den till jobbet nu....

Nästa alster är en klänning från en av Karinottilias Sew alonger; Coffe Date dress. Ett gratismönster som var ganska lätt att sy. Särskilt om man har Karinottilias fantastiska hjälp hela tiden. Stort tack! Tyget är en stuv jag köpte på Ohlsons tyger för länge sedan men har inte lyckats komma på vad jag ska göra med det. Jag ska göra en till klänning med detta mönster, fast utan frillet där fram. För även om jag tycker det blev bra så är det inte riktigt min stil.

 

Och så till slut måste jag bara demonstrera mina nya små etiketter! Visst blev de fina? Från 3exter kommer de.

Klänning till liten tös

Den som bara har killar kan nog förstå det där suget man känner när man ser alla fina små klänningsmönster i sömnadsmagasinet. Till oss kill-föräldrar gäller bara tröja och byxor och utbudet blir rätt begränsat. Men tur då att man har lite vänner med flickor som man kan sy till. Nedanstående klänning/tunika kommer från Ottobre 4/2012 och är en present till en liten 3-årig tjej.
Tyget kommer från Znok om jag inte minns fel och känns rätt passande så här närmare jul.

Ok, jag känner mig faktiskt omåttligt nöjd med denna och den innehöll en massa detaljer som jag aldrig provat förr, så jag är glad att det blev så bra.

På framstycket skulle man sy pintuck-veck. Det hade jag aldrig hört talas om, så efter en tur på nätet så fick jag information om vad det var och hur man gör dessa. För er som inte vet kan jag meddela att man helt enkelt viker tyget dubbelt aviga mot aviga, till ett veck,  och syr en raksöm på rätan nära kanten. Sedan upprepar man en liten bit från det första vecket. Repeat. Det finns tydligen andra sätta att göra det på men det kräver särskilda pressarfötter och så mycket kommer jag inte att använda den här tekniken.

Underkanten av klänningen drogs ihop med hjälp av ett Framolin-band (dvs genomskinlig tunn resår). Även detta var en ny teknik för mig och jag fick leta ett tag innan jag hittade vad det var och hur man skulle göra. Man nålar helt enkelt fast bandet jämt runt klänningen och styr fast det med en zick-zack sammtidigt som man drar ut resåren. Resultatet blir en snyggt jämn ihopdragning/rynkning. Denna teknik var mycket användbar och jag kommer nog att använda den en del när jag syr kläder till mig själv i framtiden.