Vi är godkända!

Vi är godkända! Och i och med det så lägger jag till ytterligare ett innehåll till den här bloggen. Adoption.
I samma veva som Bustrollet föddes så fick jag veta att jag inte kunde få fler barn. Det var för stora risker att varken jag eller barnet skulle överleva. För mig var det så klart en viss sorg men jag har hela livet velat adoptera så det blev helt enkelt den naturliga följden av beskedet. När Bustrollet var 3 månader ställde vi oss i adoptionskö. Målet var att vi skulle få ett syskon när Bustrollet blev ca 4 år gammal. När han var 1 år började sedan utredningen. Till skillnad från många andra som adopterar så kände vi ingen stress över att det gick så långsamt i början. Det var ju bara bra att Bustrollet blev lite äldre.
Utredningen tog nästan ett år för oss, vilket jag tror är ganska lång tid, jag har hört om andra som var klara på en vecka. Den bestod av 4 samtal och ett hembesök. Vi hade en väldigt trevlig och snäll handläggare och både jag och min man tyckte att samtalen var väldigt trevliga. Jag har hört andra beskriva hur de fick försvara hela sitt liv och hur varenda gömsle granskades. Så var det alltså inte för oss, det kan ju förstås bero på att vi båda är öppna som personer och inte har något emot att prata om oss själva, och antagligen också för att vi hade hört alla hemska historier och målat upp en inre bild om hur det skulle bli, som ju verkligheten verkligen inte levde upp till. Hembesöket var också väldigt enkelt. Handläggaren kom över och tittade på huset och alla rum, pratade med vårt nätverk, dvs våra föräldrar med respektiven. När allt var klart så skulle vi då till slut samla in läkarintyg och tre rekomendationsbrev från vårt nätverk. Vi valde två nära vän-par och min mor att skriva rekomendationsbreven. Jag har full förståelse för att det var svårt för dem, vår adoption kunde ju bära och brista med dessa brev.
Till slut var allt insamlat och vi kunde skicka in handlingarna till handläggaren. Vi blev informerade om att de skulle upp i Barn och Ungdomsnämnden i kommunen för granskning och beslut och till slut, igår, fick vi alltså beskedet på posten, vi är godkända. Två år efter att vi startade processen.

När jag öppnade brevet fick jag faktiskt samma känsla i kroppen som när jag tittade på stickan med plusset förstod att jag var gravid med Bustrollet. Nu är vi gravida igen, men denna graviditet kommer att bli bra mycket längre.

Så vad följer nu, förutom en lång väntan?
Nu tar vi kontakt med adoptionsorganisationerna, skickar in våra handlingar och får med deras hjälp bestämma land. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan vi får skicka in handlingarna till landet vi väljer, det beror på långden på kön. Godkännandet från kommunen är giltigt i 2 år, vi räknar med att behöva uppdatera det minst en gång till innan vi får vårt barn.