Pyjamasparty!

Bustrollets dagis ska ha pyjamasparty imorgon. Som synörd måste man ju då självklart se till att han har en ny hemmasydd pyajamas på sig... Sagt och gjort, det blev en blå och röd pyjamas i Strömmings elefanttyg. Jag hade inte riktigt så det räckte och efter mycket måttande och prövande kom jag fram till att jag skulle klipa ut två delar av byxbenen in ett helblått tyg istället. Jag valde att göra ena benets framsida enfärgat och det andra benets baksida. Det blev en ganska läcker effekt. Nu får vi bara se vad han tycker om att ha den på sig på dagis imorgon.

Statusuppdatering

Jag känner att jag har försummat både sömnad och blogg ett tag. Visserligen så har jag sytt en del, även om det definitivt kunde ha blivit mer, men jag har inte lyckats så bra med att fota mina alster. När jag väl kommer ihåg eller har tid så har det hunnit bli mörkt, och min lilla kompaktkamera blir lite sur i innomhusljus. Idag gav jag upp och tog en massa bilder i mörkret med direkt blixt, kompaktkamera och utan annan ljuskälla än taklampan. Jag vet, det blir inte alls bra. Men kanske jag kan byta ut dem mot finare bilder längre fram, om vi någonsin tar oss tid att köpa en ny systemkamera.
I alla fall så har jag sytt en del, bla några byxor, velour, i ett tidigare favoritmönster från Ottobre

De lila byxorna är fodrade i tågtyget i blått och rött, sista snutten är nu slut av det.



De blå byxorna är faktiskt aqua, färgåtergivningen är nästan katastrofal, men var faktiskt ännu sämre med blixt. Fickorna är fodrade med flodhästtyget i blått. Också ett tyg som numera är slut. Både velour och mudd är inköpta på Stoff och Stil. Var i deras butik i Stockholm i somras, men jag är inte så förtjust, det fanns säkert många fina tyger, men jag såg dem inte. Tyckte det var svårt att hitta och svårt att se hur tygerna såg ut. Är nöjd med tygerna i alla fall, och kan nog tänka mig att beställa över nätet nästa gång. Modellen är som sagt en favorit och har förekommit några gånger tidigare här på bloggen. Denna gång med ännu smalare midja, eftersom allt ramlar av mitt lilla spink.

 

 Tröjan med uggletyget är avsiktligen mycket stor. Den är tänkt som en övertröja när det är lite kallare ute. Själva uggletyget är sweatshirttrikå, tyvärr räckte inte biten jag hade till ärmar också, så de fick bli i brun jersey. Och halsmudden skulle enligt beskrivningen vara en polo, men känns mer som en ovanligt bred mudd.

Tröjan nedan är sista biten av det bruna trikåtyget. En stor favorit hos mig. Mönster med raglanärmar. Alla kläder är för övrigt storlek 1004, eftersom Bustrollet fick en del sol i somras (ingen vet hur han lyckades) och rände iväg lite på längden.

En rolig sak som händer nu till hösten är i alla fall att jag ska gå en sömnadskurs. Jag är ju mer eller mindre självlärd, om man inte räknar syslöjden på högstadiet, så jag har länge känt att en kurs kanske skulle vara en bra ide. Denna termin blir det grundkurs, för att följas upp av en fortsättningskurs terminen efter. Om det blir av i alla fall, jag har inte fått någon bekräftelse än. Jag ser mycket fram emot det och hoppas på dramatiska förbättringar i sömnadsarbetet.

Lite mer sytt har det faktiskt blivit, men en del väntar på tryckknappar och en del väntar på dragkedjor, så de alstren presenteras längre fram.

Lite avbrott i väntan....

Många frågar mig hur det går med adoptionen, och som sagt så händer det inte så mycket. Det är väntan, väntan och väntan. Vi står på en massa väntelistor för att få skicka in våra handlingar till något land men det verkar vara långt kvar till vår tur. Och sedan ska man ju vänta i själva landet också, och där kan det ju i sin tur ta ganska lång tid. Vissa länder upp till 3 års väntetid....
Men ibland händer det något i alla fall. Vi verkar stå ganska högt upp på listan till Sydkorea. Och i förra veckan ringde en av handläggarna för att meddela att de skulle vilja ta med ett läkarintyg för mig till landet för att där diskutera om vi kan skicka in våra handlingar. Så nu måste vi alltså översätta läkarintyget, skicka in det och sedan vänta på besked från landet om vi verkar vara tillräckligt bra. Vi sätter inga stora förhoppningar på detta, utan förbereder oss på negativt besked. Det finns andra länder. Det är i alla fall trevligt att höra att vi finns med i bilden och att organisationen arbetar för oss. Ibland känns det lite som att ens utredning ligger i en källare och samlar damm, så är det alltså inte.
Bustrollet har börjat fråga efter syskon nu. Hans kompisar börjar få och han vill så klart också ha då. Han är så otroligt barnkär mitt lilla troll och vi får ständigt hindra honom att gosa och pussa på helt främmande bebisar på stan. Det är inte lätt att förklara för en 2,5-åring att mamma inte kan få fler barn och vi ska adoptera. Vi har köpte en bok som heter Vems bebis? och som tar upp ämnet men den stämmer inte helt bra med vår situation. Jag har därför börjat fundera på att skriva en egen bok och be en kompis illustrera. Tror att man kan trycka upp enstaka böcker privat. Får kolla runt lite.
I övrigt kan jag meddela att sömnad har det inte blivit mycket av på senaste tiden. Vi har alla varit ordentligt sjuka och jag har inte orkat någonting annat än ligga i sängen. Att skriva detta inlägg är det första kreativa jag gör på säkert fyra veckor.

Lite av sommarens alster

Det har kanske inte varit den bästa sommaren i år så tiden vid symaskinen kunde nog ha blivit lång. Jag har dock spenderat ganska lite tid i vårt fina hus och istället rest runt en del. Den tid vi har varit hemma har gått åt till att rensa ogräs, pyssla lite med trädgården, rensa ogräs, rensa ogräs och så kanske jag glömde nämna att vi rensade en del ogräs. Så det blev inte så mycket sytt till slut denna sommar. En del har jag dock hunnit med i alla fall.

Innan sommaren började pottträningen så jag sydde upp några extra byxor. Jag lyckades inte fånga dem på kort tyvärr utan ska fota dem allt eftersom. En av byxorna ser ni i alla fall nedan, efter ett antal tvättar. Modellen är samma som här men jag gjorde fickorna lite större, vill ju att tyget inne i dem ska synnas. Jag kommer inte ihåg var jag köpte velouren men tror att den kommer från Jofotex. Däremot kommer det rosa-lila randiga tyget i fickorna från min mammas gömmor av gamla tyger från 80-talet. Det blir riktigt snyggt med kombinationen rosa/lila och Bustrollet är mycket söt i sina byxor. Velour kanske inte är bästa tyget för sommaren (inte ens den här sommaren) så jag ser nog mer användning för dessa till hösten.

Den två senaste veckorna har jag haft lite tid att sy igen och resultatet har blivit fyra nya tröjor. Två av dem hann inte fastna på bild innan de blev använda och hamnade i tvätten. Men två lyckades jag i alla fall fota. Den första i tyget Staden, inköpt på Syfestivalen från Strömming. Ett mycket fint tyg i härlig bambuinterlock. Tyvärr blev halsrigningen aningens stor men jag hoppas att det rättar till sig efter tvätt. Annars kanske jag får ta upp och sprätta. Mönster till alla tröjorna är samma som här fast i storlek 104, eftersom jag hoppas att de ska räcka tills nästa vår också.

Tröja nummer två är i klövertyget från Mjuka tyger. Det har kommit i en uppsjö av färgkombinationer men jag är mest förtjust i denna, en av de första tror jag. Jag gillar verkligen det blå och röda tillsammans.

Nu har jobbet börjat igen och med det kommer lite normala rutiner tillbaka i vardagen. Kanske blir det då chans att sy lite mer framöver. Jag har också planer på att få till en syträff och kanske lite annat smått och gott. Ser fram emot att få sätta tänderna i nya projekt och hoppas kanske kunna hoppa på lite nya utmaningar från andra bloggare. Sä känner ni till något som är på gång så hojta till.

Apropå utmaningar så har maken och jag en utmaning på gång nu. Vi får inte köpa hem godis eller chips (inkluderar även kakor och bakverk) fram till den 15 December. Straffet om vi misslyckas någon dag är att vi måste äte fiskbullar dagen efter. Belöningen om vi lyckas är dock lite trevligare; jag för köpa en ny bakmaskin (dreglar just nu över en Kitchen aid) och maken ett ljudsystem för hemmet. Med det i potten, och under hotet om fiskbullar, så känner jag mig alldeles lagom motiverad.

Present till liten S

Denna sydde jag faktiskt för ett tag sedan men har liksom väntat på att S ska titta ut så att jag fick ge bort dem innan jag lade ut den på bloggen. Tyget tiggde jag till mig en liten snutt av så det räckte bara till framsida och ärmar, baksidan fick bli grön jersey. Mönstret är samma som här men i storlek 56 istället. Och lille S var inte så liten, så storlek 56 verkar passa även om han inte är mer än 2,5 veckor. Jag hoppas både S och föräldrar blev nöjda.

Svåra beslut

Nja, det blir inte så mycket sytt just nu. Antingen så gräver vi grus och lera för att kunna lägga sten på uppfarten eller så jobbar någon, städar på dagis, har föräldratjänst eller så däckar vi helt enkelt framför TV:n.
En annan sak som tar lite tid är det här med adoptionen. Idag var jag i kontakt med den andra adoptionsorganisationen. En trevlig dam föreslog att vi skulle ställa oss i kö till Colombia, kötiden i Sverige är ca 3 år men kötiden i landet bara 1/2 till 1 år. Vi har ju redan stått i kö i ett år så det skulle ju inte vara jättelångt. Jag hade dock hört talas om SN-Barn från Kina så jag fick prata med en handläggare även om det.
SN står för Special Needs, dvs barn med särskilda behov. Vissa hävdar att alla adopterade barn har särskilda behov men här talar vi alltså om lite extra särskilda. Listan på exempel på behov är lång. Det kan vara allt från gomspalt till dövhet till psykiska sjukdomar. Man får ange vilka behov man kan tänka sig och sedan får man erbjudande om ett barn. Då har man möjlighet att avgöra de handikapp eller sjukdomar barnen har är acceptabla för en.
På något sätt känns det väldigt märkligt. Som biologisk förälder kan du ju aldrig välja vilka "fel" ditt barn kommer att ha. Men med adopterade kan man alltså rata fel som man tycker är oacceptabla. Talande för detta är att det är i princip ingen kötid för SN-barn medan det är nästan 6 års kötid för "friska" barn från Kina. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
En skillnad mellan ett biologiskt och ett adopterat barn är ju just den där biologiska biten. Man har inte blodsbanden som man skulle ha haft med ett biologiskt barn och om barnet då har handikapp så kanske anknytningen blir svårare. Vad vet jag. Men såhär ser i alla fall världen ut och det är bara att gilla läget och gå vidare.
Nu står vi i alla fall inför valet om vi ska göra i ordning våra handlingar, bestämma oss vilka handikapp vi kan tänka oss och skicka in handlingarna till Kina, då vi antagligen kan få en lillebror (75% av de adopterade barnen från Kina är pojkar, oväntat nog) innan året är slut. Eller ska vi sälla oss till Colombia-kön och vänta i ca 2 år till? Eller ska vi hoppas att någon av Sveriges 290 kommuner hör av sig med ett svenskt barn?
Det är beslut som är så abstrakta och märkliga men som kommer att förändra hela våra liv. Det blir i alla fall inget beslut ikväll.

I jakten på ett land

I förra veckan skickade vi in handlingarna till de två adoptionsorganisationer vi står i kö till. Den ena hörde av sig denna vecka. Först lät det positivt en massa länder finns det, men det verkar som att alla har något negativt. De gör om regler, förnyar eller förnyar inte avtal, vårt medigivande är för lågt, vi är inte kristna, vi har redan ett barn, en sjukdom i familjen osv, osv. Allt små saker som gör att antalet länder man kan välja minskar och minskar. Till slut var vi nere på tre där vi faktiskt kanske skulle kunna passa in; Sri Lanka, Indien och Colombia. Alla Österopeiska länder går bort, där måste man ha ett medgivande för barn upp till 3 år, och eftersom Bustrollet bara är två och nästa barn måste vara 1 år yngre så går inte det.
Problemen är dock att Sri Lanka har tillfälligt stop på nya familjer eftersom de har förnyat sina avtal. Colombia har tillfälligt stop eftersom de inte har fönyat sina avtal. Indien har tillfälligt stop eftersom de har ändrat sina rutiner och adoptionsorganisationen tyckte att det fungerade så dåligt där nere just nu att de inte vill skicka dit handlingar för nya familjer.
Suck! Så nu hoppas vi på att den andra organisationen ska ha lite bättre tur med sig. Vi får väl se...
Vad som ändå är bra för oss är att vi inte har några som helst preferenser på vilket land vi vill adoptera från, det gör ju att i alla fall inte vi själva begränsar antalet länder vi kan välja.
Vad vi dock gjorde igår var att vi skickade ut ett mail till alla kommuner i hela Sverige (290 stycken ifall ni inte visste det) för att säga att vi har godkännande som adoptivföräldrar och är intresserade av inhemsk adoption. Med en stor portion tur så kanske vi får napp på det viset istället.

I övrigt så händer det inte så mycket på syfronten just nu. Magsjuka, VAB, trädgård, barnvaktande och jobb ställde till det så att jag inte har haft mycket tid över för något. Trist, för jag har många projekt som jag vill sätta igång med. Största projektet är dock att anlägga stenläggning på vår tomt, och detta lär ju ta det mesta av min tid framöver. Lite hoppas jag dock kunna sy, såg en del shortsmönster i nya Ottobre som jag är mycket sugen på att prova.